Cykelreparatörskan

Det handlar om könsdelar, ett par strumpbyxor som själva går uppför trappan, några besökare från Jehovas Vittnen som i själva verket visar sig vara sexmonster. I den andra novellsamlingen med konstiga sagor för konstiga vuxna fortsätter Gunnar Blå att utforska sexualitetens skuggsidor med sin säregna blandning av humor, erotik och filosofi. 'I Blås noveller finns inget av tom självhävdelse, bara ren, skär och förtvivlad mänsklighet i dess fulaste och därmed mest ömkansvärda form. Det blir på ett bakvänt vis vackert och är dessutom roligt.' (Sara Gordan, DN) 'Inte minst överraskar språket, som fått en sällsam pregnans och tyngd. Plötsligt känner man lidandet och tomheten, känslan av att vara ett kryp i ett isande kallt universum.' (Fabian Kastner, SvD) 'Dödsdrift och estetisk konsekvens förenas i en grym vision som bekräftar min bild av Gun-nar Blå som en av den svenska prosans mer originella begåvningar.' (Dan Jönsson, DN) -